Stiftelsen för strategisk forskning, SSF, delar nu ut 300 miljoner kronor till tio projekt i fronten för cyber- och informationssäkerhet. Pengarna kommer gå till projekt inom IoT, säkerhetsdrivna webbsystem, nästa generations fabrik, eller den smarta staden.
Sakernas internet (IoT), som sammanbinder nätverk av små inbyggda enheter med internet, används i växande omfattning inom viktiga samhällsinfrastrukturer, som fabriker, sjukhus, transportsystem, smarta hus och elnät. Komponenterna är ofta kopplade mot globala beräkningssystem vilket möjliggör en mängd nya applikationer. Samtidigt förlitar sig dessa tekniker på öppna system- och nätverkslösningar med potentiella sårbarheter. Inte minst användargränssnitt är en ingång för attacker.
Detta beror delvis på att existerande programvara för IoT inte konstruerats med säkerhet som främsta egenskap, utan snarare för att klara av begränsade resurser som ström, minne och bandbredd. Maskininlärande algoritmer introduceras också i massiv skala; de kan vara känsliga för små men illasinnade störningar av data, men än så länge saknas metoder för att utveckla robusta maskininlärningsalgoritmer för återkopplade system.
– Vår satsning på forskning inom cybersäkerhet är mycket angelägen. Det handlar om att ta bort sårbarheten i många uppkopplade komponenter och stora nätverk. Dataintrång och feldesignade IoT-enheter kan orsaka katastrofala skador för individer, företag, och samhälle. För att få ut så mycket som möjligt av vår alltmer uppkopplade, automatiserade och självlärande värld behövs metoder och plattformar som är säkra, pålitliga och har en inbyggd förmåga att hantera fel, säger Lars Hultman, vd på SSF.
De tio projekt som nu får dela på 300 miljoner kommer att analysera säkerhetsegenskaper i programvara, utveckla plattformar med nya förbättrade metoder, som kan hantera både förväntade och oväntade fel, och checka av att säkerhetsprotokoll är korrekt implementerade. Projekten handlar även om säkerhetslösningar som är skalbara och anpassade till en öppen miljö där noder, tjänster och användare ändras över tid, analys av driftsäkerhetsegenskaper, självövervakning, självläkning och självkonfiguration.
För att undvika livshotande situationer där en hacker skaffar sig kontroll över till exempel en pacemaker eller insulinpump eller där skadlig kod kan installeras behövs effektiva säkerhetsskydd. Antalet personer med implantat ökar stadigt och projektet ” Hacka inte min kropp!” riktar speciellt in sig på dessa. De kommer att behöva skicka mätdata och behöver då organiseras i nätverk. Forskarna i gruppen har nyligen också visat att fettlagret som finns mellan muskler och hud kan användas som en radiokanal. Projektet kommer att utveckla en säkerhetsarkitektur för implantatnätverk i kroppen och säkra metoder för dessa nätverks anslutning till Internet.
Andra projekt fokuserar på säkerhetsdrivna webbsystem, nästa generations fabrik, eller den smarta staden. Följande personer för bidrag:
– Andrei Sabelfeld, Chalmers Säkerhetsdrivna webbsystem 30 miljoner
– Mads Dam, KTH Tillförlitliga fullstack programvarusystem 34 miljoner
– Panagiotis Papadimitratos, KTH Säkra och privata uppkopplingar i smarta miljöer 33 miljoner
– Bengt Jonsson, Uppsala universitet aSSIsT: Säker programvara för sakernas Internet 32 miljoner
– Alexandre Proutiere, KTH CLAS: Cybersäkra lärande reglersystem 33 miljoner
– Martin Hell, Lunds universitet Säkra mjukvaruuppdateringar för den smarta staden 22 miljoner
– Christian Gehrmann, Lunds universitet Cybersäkerhet för nästa generations fabrik 30 miljoner
– Alejandra Russo, Chalmers Octopi: Säker Programmering för Sakernas Internet 31 miljoner
– Thiemo Voigt, Uppsala Universitet LifeSec: Hacka inte min kropp! 27 miljoner
– Mikael Sjödin, Mälardalens högskola Serendipity – Säkra och pålitliga plattformar för autonomi 28 miljoner
