En utmaning med förnybar elproduktion är att hålla elnätet stabilt. Vattenkraften har en viktig roll i balanseringen och i en ny avhandling från Uppsala universitet har Linn Saarinen tagit fram metoder som kan förbättra vattenkraftens reglerförmåga.
Linn Saarinen har tagit fram en metod för intrimning av vattenkraftens regulatorer som kan förbättra vattenkraftens reglerförmåga.
Foto: Per Norrlund
Licens: Creative Commons
Övergången till en helt och hållet förnybar elproduktion för med sig vissa utmaningar för kraftsystemet.
Den första utmaningen är att ny förnybar produktion från exempelvis vind och sol är väderberoende, vilket gör att produktionen inte nödvändigtvis sammanfaller med behovet av el. På elnätet måste produktion och konsumtion hela tiden vara i balans, det vill säga så fort du sätter på spisen eller tänder en lampa så måste elproduktionen ökas någonstans i nätet. När elkonsumtionen är högre än elproduktionen så sjunker den elektriska frekvensen i nätet, och därför kallas den snabba regleringen av effektbalansen i nätet för frekvensreglering. I Norden är det framför allt vattenkraften frekvensreglerar genom att hela tiden reglerar flödet av vatten genom turbinerna för att matcha elkonsumtionen. Den väderberoende elproduktionen gör att behovet av reglering ökar.
Den andra utmaningen är att de nya energikällorna inte är reglerbara, vilket gör att den andel av kraftverken som kan användas för balansering av elnätet minskar. En blåsig sommardag i framtiden när elkonsumtionen är låg och elproduktionen från vind och sol är hög så står nästan all reglerbar produktion stilla, och då finns det en risk att kapacitet för att finreglera variationerna i konsumtion och produktion saknas.
Den tredje utmaningen är att de nya energikällorna i allmänhet inte bidrar till kraftsystemets svängmassa. Svängmassan fungerar som ett litet energilager som jämnar ut snabba variationer i konsumtion och produktion och ger systemet stabilitet.
– Vattenkraften har en viktig roll i balanseringen av elnätet både över korta och långa tidshorisonter. Vattenkraftens svängmassa balanserar elnätet inom på delar av sekunden, reglering av vattenflödet genom turbinen balanserar elnätet på minutnivå och vattenmagasinen i kombination med extra kapacitet i turbiner och generatorer balanserar elnätet på dygns-, vecko- och säsongsnivå, säger Linn Saarinen, doktorand vid institutionen för teknikvetenskaper vid Uppsala universitet.
Hon har i sin avhandling studerat vattenkraftens roll i balanseringen av dagens och framtidens elsystem.
– Jag har bland annat tagit fram en metod för intrimning av vattenkraftens regulatorer som kan förbättra vattenkraftens reglerförmåga. Det är viktigt för att kunna hålla elnätet stabilt även när elproduktionen från vind och sol ökar. Metoden bygger på optimering av det slutna systemets överföringsfunktioner i frekvensdomän. Målet är att minska både frekvensavvikelserna och det slitage på vattenkraftstubinerna som regleringen kan leda till, säger Linn Saarinen.
Vattenkraftverkens dynamiska beteende har studerats genom mätningar på vattenkraftverk i Luleå- och Skellefteälven.
– När konventionell elproduktion ersätts av elproduktion från vind och sol så minskar elnätets svängmassa. Det gör elnätet mindre stabilt och ökar slitaget på de vattenkraftturbiner som reglerar nätet. Avhandlingen beskriver också en metod för att ersätta den förlorade svängmassan med ”syntetisk svängmassa” från exempelvis batterier. Det är en regulator som aktivt styr ett energilager så att det bidrar till att bromsa och dämpa frekvensändringar på nätet. Syntetisk svängmassa kan bli en viktig pusselbit för att både kunna klara driftsäkerheten i elnätet och minska slitaget på vattenkraften i framtiden.
Vill du veta mer hittas avhandlingen här: The Frequency of the Frequency: On Hydropower and Grid Frequency Control.
Avhandlingen försvaras den 7 februari 2017.
