En nationell agenda för additiv tillverkning – eller 3D-printing – har tagits fram i ett brett samarbete mellan ett 50-tal företag, lärosäten och institut i Sverige. Möjligheterna är stora. Den nya tekniken förutspås leda till nästa industriella revolution, och spara stora mängder tid och resurser.
– Vi vill att agendan ska bli den första byggstenen för ett nationellt engagemang och en gemensam plan inom området. Framför allt ska den hjälpa Sverige att ta tillvara den samlade potentialen hos våra företag, universitet, entreprenörer och makers, säger Agneta Marell, ordförande för projektgruppen och vice rektor vid Umeå universitet.
Agendan identifierar möjligheter och utmaningar och rekommenderar insatser för att sträva mot det gemensamma målet – att göra Sveriges industrier och människor, konkurrenskraftiga och ledande inom additiv tillverkning.
Sverige har redan två världsledande företag på området, Arcam och Höganäs Digital Metal. Landet har även en unik position inom kreativa sektorn, design, material och informations- och kommunikationsteknologi, som kan kopplas samman med industrin. I och med att Sverige, är framstående inom mjukvarudesign finns möjligheter att ta en ledande position för att göra 3D-tekniken tillgänglig för hela världen. Sverige har också stora möjligheter att få avsättning för landets råvaror i form av cellulosa och metall som material inom 3D-printing.
Additiv tillverkning förändrar sättet vi designar, tillverkar och använder varor och produkter. Den nya tekniken kommer påverka såväl industri som samhälle. Konsumenterna kommer att få större inflytande över hur produkter designas, levereras när tekniken blir tillgänglig för fler och produktionen kan ske på plats. När industrin och konsumtionsmönster förändras kommer det att påverka konkurrens och även lagstiftning. Agendan beskriver ett behov av testanläggningar som kan användas av alla aktörer liksom ökade insatser inom skolan, forskningen och innovationsstödsystemet. Man tror också att ett utökat samarbete på olika nivåer och mellan olika aktörer krävs för att uppnå agendans mål.
Flera av agendans samarbetspartners har stor kunskap och erfarenhet av att additiv tillverkning kan innebära billigare tillverkning, minskade logistikkostnader och bättre funktionalitet. Till exempel har Tetra Pak med hjälp av tekniken kortat sina designloopar med veckor, till och med månader. VBN Components, som tillverkar 3D-printade metallkomponenter för industrin, kan med den här tekniken ta fram verktyg med en livstid som är två till tre gånger längre än verktyg tillverkade med konventionella tillverkningsmetoder. För det svenska smyckes- och designföretaget Lumitoro innebär tekniken att de idag kan designa och producera unika produkter på ett sätt som inte var möjligt för bara fem till sex år sedan.
Branschen har fördubblats under 17 av de 26 år tekniken funnits, enligt Wholers report (2014). 2013 växte tjänster och produktion inom additiv tillverkning över världen med 35 procent och väntas fyrdubblas fram till 2018.
– Vi ser enorma möjligheter att förse såväl industrin som konsumenter med nya kreativa och lättanvända lösningar för design, modellering, simulering och optimering anpassat för additiv tillverkning. Detta blir ett nytt ekosystem för programvaror, tjänster och produkter som Sverige kan ta en ledande roll i. Vi tror att nyckeln till framgång för både Sverige och Algoryx går via en nationell medvetenhet som hänger ihop med utbildning, forskning och samarbeten som ger oss miljöer och mod för innovation och entreprenörskap, säger Kenneth Bodin, VD för Algoryx Simulations AB och medlem i arbetsgruppen.
Agendan är framtagen inom ramen för Strategiska innovationsområden, en gemensam satsning mellan Vinnova, Energimyndigheten och Formas. Syftet med satsningen är att skapa förutsättningar för Sveriges internationella konkurrenskraft och hållbara lösningar på globala samhällsutmaningar. Projektet har letts av en arbetsgrupp bestående av sex personer från: Algoryx Simulations AB, Linköpings universitet, Swerea IVF, Tetra Pak och Umeå universitet. Mats Falck områdeschef vid Enheten för externa relationer, Umeå universitet har koordinerat arbetet.
