Obemannade luftfartyg, ibland kallade drönare, har blivit en alltmer vanlig syn de senaste åren. För att få flyga med dessa förarlösa farkoster, förutom för rent nöje, krävs det i de flesta fall ett tillstånd från Transportstyrelsen.
Idag finns totalt 344 sådana tillstånd, en fördubbling jämfört med för ett år sedan.
Obemannade luftfartyg går under ett antal olika benämningar, som till exempel UAV (Unmanned Aerial Vehicle), UAS (Unmanned Aircraft System), drönare/drones, RPAS (Remotely Piloted Aircraft System), modellflyg och radiostyrt flyg.
Den gemensamma nämnaren är att det är ett luftfartyg som flygs utan någon förare ombord. Det kan istället flyga av sig själv eller fjärrstyras av en förare på annan plats. De förarlösa luftfartygen används till allt från rent modellflyg till flygfotografering. Vilka regler som gäller och om det krävs tillstånd beror främst på vad det obemannade luftfartyget används till.
Rent allmänt gäller för alla obemannade luftfartyg att man inte får flyga så att andras liv eller egendom utsätts för fara. Oavsett syftet med flygningen får man inte (utan särskilt tillstånd) flyga luftfartyget längre bort än att man kan se det tydligt med blotta ögat. Man ska även kunna övervaka luftrummet runtomkring för att i god tid avbryta flygningen om något annat luftfartyg närmar sig området. Flyger man i närheten av en flygplats (kontrollerat luftrum) måste man få tillstånd från flygtrafikledningen för att få flyga.
Förutom de regler som gäller för själva flygningen finns det även andra regler som omfattar obemannade luftfartyg och som hanteras av andra myndigheter. Ett exempel är Försvarsmaktens krav gällande publicering av flygbilder, ett annat är kameraövervakningslagen.
Förutom dessa regler, som gäller alla obemannade luftfartyg oavsett användning, krävs dessutom tillstånd från Transportstyrelsen om man ska använda ett obemannat luftfartyg för:
- utprovning eller forskning
- kommersiella ändamål, det vill säga all sorts verksamhet där man får ersättning för utfört arbete
- uppdragsflygning och liknande, som inte är att betrakta som nöje eller rekreation
- att flygas utom synhåll för föraren (kallad pilot)
För att få ha ett sådant tillstånd finns det krav på att följa de säkerhetsregler som gäller. Förutom de generella kraven på att aktsamhet som gäller för alla, finns det mer specifika krav som till exempel säkerhetsavstånd till utomstående, höjdbegränsningar och krav på säkerhetssystem som kan avbryta en flygning vid fel på luftfartyget. Organisationen eller företaget som utför flygningen måste även ha en försäkring som täcker skadeståndsansvar mot tredje man. Det finns olika kategorier av tillstånd, beroende på hur tungt luftfartyget är och om det ska flygas inom eller utom synhåll för föraren. Säkerhetskraven blir större ju tyngre luftfartyget är eller om det ska flygas utom synhåll för föraren.
För tillfället (10 oktober 2014) finns det 344 tillstånd för att bedriva verksamhet med obemannade luftfartyg. Inget tillstånd att flyga utom synhåll för föraren har utfärdats, förutom inom så kallade restriktionsområden.
– De senaste fem åren har antalet tillståndsinnehavare fördubblats för varje år, säger Erik Jangren, handläggare av tillstånd för obemannade luftfartyg på Transportstyrelsen i ett pressmeddelande.
– Vi har särskilt märkt av en stor ökning av antalet ansökningar under 2014, med en kontinuerlig tillströmning.
Lista över innehavare som har tillstånd att bedriva verksamhet med obemannade luftfartyg:
http://www.transportstyrelsen.se/sv/Luftfart/Luftfartyg-och-luftvardighet/Obemannade-luftfartyg-UAS/Lista-over-godkanda-UAS-operatorer/.
Mer information om obemannade luftfartyg:
http://www.transportstyrelsen.se/sv/Luftfart/Luftfartyg-och-luftvardighet/Obemannade-luftfartyg-UAS/.
